[Del av reportage] Av Sveriges 28 nationalparker är Stenshuvud den sydligaste. Detta är juvelen i Österlens varumärke, så högt värderad för sina naturvärden att riksdagen har bestämt att den ska skyddas för all framtid. Här möter tre kilometer av Hanöbuktens sandkust de näringsfattiga och vidsträckta betesmarkerna som klarat sig undan det moderna jordbrukets rationalisering. Sedan parken bildades 1986 har Thomas Hansson läget under kontroll, han är statsanställd väktare i natur- och kulturarvets tjänst:
– Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb. Från min arbetsplats ser jag solen yrvaket resa sig ur Östersjön varje morgon. Det är få förunnat att arbeta mitt i en av Sveriges viktigaste naturskatter, säger Thomas Hansson.

Det böljande backlandskapet försvinner bakom krönet som leder ner till Naturum, nationalparkens samlingspunkt och administrativa center. Thomas Hansson är chef för parken. Tillsammans med sina två kollegor hanterar han allt det praktiska som en nationalpark för med sig. Han ansvarar för underhåll och tar hand om besökare, ordnar exkursioner och vakar över Stenhuvuds omhuldade rariteter, exempelvis fältpiplärkan och smultronfinger-örten. De hotade arterna har hittat en tillflyktsort runt Stenshuvud, skyddat från det biologiskt utarmade jordbrukslandskapet bortom kullarna. Utan den unika mixen karg, näringsfattig och sandig jord och de tidvis kraftiga havsvindarna hade de förmodligen konkurrerats ut av andra arter:
– Ibland brukar vi säga att vi driver ett flyktingläger för hotade djur och växtarter, säger Thomas och ler genom sitt välansade röda skägg.
Han är utbildad till landskaps-arkitekt i Ulltuna utanför Uppsala. Ursprungligen kommer han från Lund. För 15 år sedan flyttade han med hustru och tre söner ut till tjänstebostaden i norra delen av nationalparken. En av få, men ovärderliga, löneförmåner jobbet för med sig. Miljön är unik men samtidigt är det en av de mest avlägsna platser man kan bo på här i tätbefolkade Skåne, en dryg timmes bilkörning till Malmö.

Text och bild: Petter Gustafsson